Lämnat tillbaka nyckeln

Min gamla blogg, det var alldeles för länge sen vi sågs.. Över ett helt år har gått sedan jag skrev ett inlägg. Jag har aldrig hymlat med att jag är en inkonsekvent bloggerska. Jag har helt enkelt aldrig ett konstant inspirationsflöde, utan snarare ett mycket sporadiskt sådant och ofta flera månaders mellanrum mellan inläggen. Nu fick bloggen vila över ett år!

Men, lusten föll plötsligt över mig och jag loggade in på min gamla bortglömda blogg. Väldigt roligt att läsa gamla torp-uppdateringar måste jag säga. Torpet som vi inte längre har kvar.. Ja, tiden går och saker och ting händer.

I våras köpte jag och Niklas min morfars gamla hus. Ett litet fritidshus på en härlig tomt med ett superläge nära både familj, hunddagis och hästen. Stället ligger ute på landet, längst in på en skaftväg från en slingrande grusväg. Intill tomten gränsar ett naturreservat och skogen smyger sig enda in på husknuten. Det är ett underbart ställe! Planerna och drömmarna är förstås många men det kommer ta sin tid innan det är klart för inflyttning. Av denna anledning har vi lämnat tillbaka torpnyckeln och sagt hejdå. 

 Hejdå och Tack torpet Fagermoda för denna roliga och lärorika tid! Och tack för alla ljuvliga solstunder och otaliga timmar i det gröna! Det har varit underbart och vi kommer att minnas dig för alltid, men det är nu dags för nya äventyr och utmaningar. Nya händer kommer att ta över dig nu och vi hoppas att ni ska trivas med varandra.. Hejdå Torpet, kanske ses vi någon gång.

Det bli så knasigt när dagens lektion börjar klockan ett. Jag var uppe redan innan sju och ändå har jag inte fått något gjort. Sitter bara här och väntar på att gå och önskar egentligen att klockan stannade så jag inte skulle behöva göra det.. Det är lätt att bli slö när man segat alldeles för länge.Bäst att sätta fart nu!

Bara för att..

 

Varför skulle det vara något fel på november? Denna stackars förkastade månad tycks ingen mer än jag hålla av. De säger att den är grå och tämligen trist.. Regnig och rysligt ruskig! Men två av årets bästa högtidsdagar råkar infalla under just denna månad och därför kan den rimligtvis inte kategoriseras som årets sämsta!

På lördag är det Alla helgons dag. Det är en av det bästa dagarna på året! Jag kan inte helt förklara varför jag känner så. Det bara är så.. Jag får minnas mina som gått bort, hälsa på dem lite extra. Känslan jag får när jag kliver in genom grindarna till kyrkogården och möts av ljuset från ett ljushav är en som jag alltid längtar tillbaka till. Denna totala sinnesro och levande stillhet! Det känns som att den annars ganska öde platsen för en dag om året får nytt liv.

Jag tänker tillbaka på de människor som inte längre finns mer än i mina minnen. På de som jag i vardagen lätt tycks glömma bort. Denna dag är helig för mig! Jag vill ju numer alltid värna om det som är heligt.. för mig. Hur idiotiskt det än må verka för andra, men det bryr inte jag mig om!

På lördag vaknar jag tidigt.. Det kommer att vara kallt, mörkt och ruskigt. Blåsigt, blött och grått. Tyst, tomt och dystert. Mulet, kalt och vått. Men detta gör mig ingenting, denna melankoliska stämning. För det är ju faktiskt så, att det är i kontrasten till det grå, som färger blir som mest tydliga..

Jämmer och elände!

Vilken usel dag! Eller i alla fall usel eftermiddag.. Sitter och skriver flitigt i skolan i flera timmar. När jag skall spara sista gången, (jag har självklart sparat dokumentet tusen gånger innan, för tänk om allt skulle försvinna!) ja, då försvinner allt! Trycker ok på någon konstig ruta som kommer upp, vilken jag inte orkar läsa och så.. allt borta! Sitter i evigheter in på nästa lektion och försöker hitta dokumentet någonstans, men förgäves.

Kommer hem och är bitter på att jag måste skriva om allt. Dessutom ligger jag nu efter i det andra ämnet eftersom jag spenderade lektionen till att söka rätt på mitt försvunna dokument, som jag aldrig hittade. Tröstade mig själv med att äta de äckliga kakorna, som jag lagt i frysen eftersom jag är för snål för att slänga dem, men detta helt utan tillfredsställelse. Min redan ansträngda tidplanering inför torsdagens prov ter sig nu än mer ansträngd! Ändå sitter jag här och skriver ner min bistra beklagan i dig bloggen, i hopp om att kanske lindra svedan och bli kvitt mitt jämmer. För en god vilja räcker nog!..är det inte så?

1 oktober 2011, En speciell dag!

Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser på dessa bilder! Vi hade sådan tur med vädret den dagen. Det var nästan sommarvarmt i solen och vinden var ljum. Svägerska och svåger fotade oss i parken där vi brukar promenera och kasta boll med hundarna. Hela dagen blev så över förväntan. Lugn, enkel, kravlös och så ofantligt vacker! Vigsel i stadshuset och sedan mys med familjen hemma hos oss i lägenheten. En fantastisk dag helt enkelt!

Jag med min nu äkta man. Mannen i mitt liv! När jag träffade dig började livet..

Kärlek!

Min brudbukett.

Långbord hemma i vardagsrummet.

Bröllopstårtan! Frozen cheesecake.

Idag är det fyra år sedan jag träffade min nyäktade man. När han kom hem hade han ett fång rosor med sig och en liten bunt med några av årets juliga inredningstidningar. Jag som älskar sådant blev givetvis överlycklig. Av mig i present fick han en försenad och salt middag samt en upp- och nedvänd lägenhet som jag uppmanade honom att ta rett på. Skäms på mig!

Tror du på änglar?

Om jag kisar med ögonen ser jag änglarna. Det är inte helt lätt för den otränade men även jag kan ibland misslyckas. Oftast syns de inte utan bara känns. När de känns, känns det ungefär som när de syns, känslan är densamma. Så om du inte kan se dem kanske du kan känna. Det enda som behövs är lite tro på att det går.

 

Jag väntar och drar mig..

Jag väntar fortfarande på bilderna från dagen när jag och Niklas gifte oss. Det ska bli så spännande att få se dem när de är klara!.. Känns som det var länge sedan vi gifte oss. Tiden går ju så fort. Den varma höstdagen känns avlägsen nu när snålblåst och dimma verkar vara här för att stanna. Hoppas, hoppas, hoppas att bilderna är klara snart!

Nu måste jag sätta igång med pluggandet. Har varit hemma halva dagen och inte kommit igång än.. Detta är en sådan dag då jag inte hittar kraften, inspirationen eller ens minsta uns av vilja till att göra något överhuvudtaget. Eller, nog skulle jag vilja göra något egentligen, men knappast är det något som jag borde. Helst skulle jag vilja ligga i soffan, äta choklad och läsa Allers Julmagasin. Det är livet det! Men nu måste jag istället förbereda mig inför morgondagens prov. Hejsvejs!

"Jag är kreativ i tanken".

Jag önskar att jag var mer kreativ. Mer kreativ än endast i tanken. Mer kreativt handling efterlyses! Jag är duktig på att fundera ut allt jag vill göra. All mat jag vill laga, allt jag vill baka, alla typer av kläder jag vill sy, all inredning jag vill få till, alla böcker jag vill läsa, alla sockor jag vill sticka, alla blogginlägg jag vill skriva, alla blommor jag vill plantera, alla möbler jag vill måla om, alla hundkurser jag vill gå, alla loppisar jag vill besöka.. Listan kan göras lång. Jag väntar bara på att handlingskraften skall komma till mig för i tanken är jag ju hur kreativ som helst!

Snart..

Jag längtar efter advent! Inte så långt kvar nu..

Min giftasklänning är nu färdigställd!

Nu är det bara två veckor kvar tills jag skall bli en Fru Hjälm! Igår kväll sydde jag klart på min giftasklänning. Kan omöjligt kalla den för bröllopsklänning eftersom vi ska gifta oss mycket enkelt i stadshuset och därför är det inget bröllop utan endast en vigsel. Jag kan inte heller kalla den för brudklänning då jag absolut inte kan identifiera mig med en sådan, en brud alltså. Så därför är det en giftasklänning!

Jag känner mig så nöjd med min giftasoutfit som nu är klar. Jag ville absolut inte lägga ner en förmögenhet på klänning, skor, hår, smycken och så vidare som många gör. Det ligger inte i min natur att vara så slösaktig på något som jag endast skall använda en gång. Dessutom var det omöjligt för mig att hitta något som jag gillade, (knälångt med ärm är tydligen inte på modet). Jag är inte heller den som orkar leta. Därför känner jag mig så nöjd nu när jag knåpat ihop en hel utstyrsel som är hur fin som helst och som nästan inte kostat någonting alls.

I våras när alla butiken dignande av vita studentklänningar köpte jag en billig en och tänkte att med några små justeringar så skulle den kunna bli riktigt fin. Då jag inte är någon erfaren sömmerska så var det tvunget att bli något enkelt. Jag funderade fram och tillbaka på hur det hela skulle gå till och köpte tillslut en superbillig polyestertrasa, sprättade väck ärmarna och sydde på dessa på klänningen. Det var lite knepigare än väntat, men med lite tålamod blev det faktiskt riktigt bra.. Sedan rotade jag fram ett par gamla pumps i garderoden, snodde ett midjeband från en skjorta jag inte längre kan ha och köpte en fin håraccessoar med pärlor och fjädrar. Färdigt!

Dagen före kommer jag åka till Hötorget och köpa mig lite blommor och sno ihop en bukett. Även om det sägs betyda otur att göra sin egen.. Men sådant bryr jag mig inte om!

 

 Den fina hårgrejen. Bara att klämma fast!

Sedan jag började skolan igen så är min horribla söndagsångest som bortblåst. Det är en härlig känsla!

 Nu snart ska jag laga söndagsmiddag. Sedan ta en promenad och efter det plugga och sist avsluta kvällen med en hyrfilm.

Nu är jag äntligen färdig med min uppgift. Det har varit svettigt och minst sagt tidskrävande att få den i ordning. Men jag antar att jag kommer bli bättre och bättre på effektivt pluggande. Det är i alla fall min förhoppning.

Kvällen har spenderats i soffan med familjen och godisskålen framför idol. Den första delen är alltid roligast. Senare delen, när alla stajlats, mediatränats och övats till tusen, inte lika rolig. Vad är det som är meningen med att alla skall vara så mainstream? Jag gillar det inte! Vad jag dock gillar är att jag nu skall gå och lägga mig. Sune står just i detta ögonblick och stirrar på mig samtidigt som han gnäller för att påminna om att klockan är slagen för länge sen. Han vill ha sällskap! Så god natt och sov gott! 

"Den som inte ger upp skall växa!"

Nej, det är ju faktiskt inte vår. Det är ju faktiskt höst. Men det bryr violpensén sig inte om..

Då var det dags att börja skriva på den första uppsatsen och ämnet är hälso- och sjukvårdsrätt. Jag har tänkt tillägna ändamålet hela morgondagen och kommer nu ikväll tillåta mig en stunds ledighet. Eller rättare sagt en hel kvälls ledighet! Både fredag, lördag, söndag samt måndag läste jag den mest komplicerade boken någonsin och efter dagens gruppdiskussioner, som skall resultera i en individuell reflekterande text om diverse dilemman inom hälso- och sjukvården refererande till  lagar och föreskrifter, så orkar jag inte tänka på det mer idag. Fast jag kommer förmodligen inte kunna låta bli.. Helst så skulle jag vilja hinna ut på en promenad i skogen innan det blir mörkt och bara låta hjärnan vila för en stund.